Jippi vilken lycka! Allt går så himla bra just nu med Sixten! Dels blir jag stolt över mig själv och över honom, men så är jag också så himla lättad! Jag ska förklara:

Idag gick vi ut på lååångpromenad (längsta någonsin - 45 minuter!) och typ halva var i skogen, halva var ute i området. I skogen var han lös men denna gång hade jag inget godis! Jag tog med en av hans älsklingsleksaker istället, och det gick suveränt! En gång gick han iväg rätt långt för att nosa och buffa på något, men då låtsades jag att jag inte såg honom och gick vidare. Gissa om han blev rädd! Han störtade mot mig i världens fart och tvärvände framför mig så att jag skulle stanna och godta hans förlåtande pussar ;). Så sen gick han vid mig hela skogspromenaden. Som vanligt stannade vi ett par gånger för att leka, träna eller gosa lite - så att han inte tycker att promenaderna är tråkiga! Jag misstänker att det var därför han stannade hela tiden förut.

Iallafall, igår tränade jag ju mycket med honom på promenaden och gav godis när han gick nära mig och så vidare. Och idag stannade han inte en enda gång! Eller, ja, precis som alla valpar stannade han ibland för att nosa lite eller titta på ett spöke, men om jag petade på honom eller sa "Sixten!" så kom han hoppandes direkt! Och vi har ju även haft problemet att han vägrar gå vidare efter att han har hälsat på en människa. Nu kom 2 småtjejer och klappade honom, och efter det sa jag bara "Sixten, kom!" som vanligt och han gick lugnt vidare bredvid mig! Är så himla glad att det äntligen har löst sig, och på bara en dag liksom! Vi behövde inte klicker för att lösa det, trots allt! Kommer ha med mig klickern på promenaderna ändå, men jag behöver inte kämpa för att få honom att gå en normal promenad längre :).

Så idag vid 14.00 går jag och hämtar klickern hemma hos pappa! See you!