Men sen när vi nästan var ute ur lill-skogen så ropar jag på Sixten för att koppla honom, då ser jag att han är på väg åt motsatt håll! Jag ropar stanna (som han alltid lyssnar på) men han lyssnar inte. Jag sprang efter såklart och såg att det var en annan hund han sprang mot. Blev helt förvånad, vi har ju sett hundar i lill-skogen förut och då har han alltid skvallrat, eller lyssnat när jag sagt stanna/kom hit dom gånger då han inte skvallrat. Men nepp, nu hade han knäck i lurarna. Ägaren var jättesnäll, men hennes hund löpte så där fann jag väl förklaringen till varför Sixten inte lyssnade. Jag fick tag på honom och efter att ha bett om ursäkt 100 gånger gick jag muttrande där ifrån med en tjurig hund i snöret. Efter det satte jag mig och snyftade en stund på en sten, Sixten själv sprang runt som en galning för att få komma tillbaka till sin flickvän. Usch vad misslyckad jag känner mig. Ska definitivt inte ha honom lös nu på ett tag, bajshund. Han har varit såhär dom senaste veckorna, d.v.s inte lyssnat på mig och varit tjurig på promenader, träningspass osv. Det går ju över om ett tag antar jag, men jobbigt ändå. Han är ju inte särskilt följsam eller samarbetvillig annars heller, tänk er det fast dubbelt så jobbigt -.-. Och så har vi kurs imorgon. Alla kommer ju tycka att jag har misslyckats helt med min hund.. Han är ju duktig egentligen.. Nu ska jag tjura en stund och så tar jag väl nya tag imorgon.