När vi kom hem fick han vara lös på tomten, tänkte att vi skulle köra lite agility och freestyle. Då fick han tag på en sandlådsleksak som han ville retas med, "du kan inte taaa mig!" typ. Efter en stund satte jag mig helt enkelt ner och väntade på att han skulle bli uttråkad, men då lade han sig bara 10 meter bort och glodde. Så fort jag tog ett steg mot honom började han busa och leka igen, och så fort jag kallade in rusade han i motsatt riktning. Så till slut blev jag bara arg, ropade stanna (det lyssnar han 90-95% på) och bar upp honom. Gud var tjurig han blev när jag bar in honom, surgubbe. Och maten är inte bra heller! Vi har precis börjat blanda färskfodret med torrfoder, och när mamma gav honom maten idag stod han 2 meter bort och blängde misstänksamt på matskålen. När han väl äter petar han bort kulorna från färsen och slickar de rena.

Älskar Sixten supermycket och jag skulle aldrig göra mig av med honom, men på våra sämre dagar blir man jävligt frustrerad. Förlåt för detta tjuriga inlägg, hoppas att jag kan komma med gladare ord imorgon.