Klockan tre gick vi ut, som jag sa igår gick vi i ett spår! Senast jag gick där var det väldigt skogigt och spåret var inte så stort. Nu fanns där värsta lyktstolparna, bänkar längs med kanterna, en del skog var skövlad och vägen var mycket bredare. Lite synd tycker jag. De ska alltid förnya och fixa en massa saker. Visst var väl lysena och bänkarna bra, men att de måste skövla massa skog och hålla på? Och om jag känner kommun-nissarna rätt så lär väl detdär spåret vara asfaltat om ett år :(.

Iallafall, i spåret var han lös och det gick jättebra :). Han hade dock inte riktigt samma tempo som jag så han fick springa ikapp mig hela tiden :P.

Efter typ 20 minuter kopplade jag honom, för då mötte vi en joggare. Tur var väl det för en liten stund efter det attackerade en galen hund (alaskan husky/jämthund lik) sitt hundgårds-staket (som endast var fårstängsel) med utfall och morrningar. Jag blev så överraskad att jag skrek till lite och då blev ju Sixten rädd också förstås. Men han skakade av sig det rätt snabbt och vi kunde gå vidare trots den skällande hunden. Bara någon minut senare mötte vi en rodesian ridgeback som gjorde utfall och morrade, Sixten blev på värsta lekhumöret :O. Så skvallret på den hunden gick inte alls bra, jag fick typ släpa iväg Sixten därifrån :/.

Sedan kom vi fram till idrottsplatsen där vi började gå motionsspåret på 2 km som finns där. Hundar får inte vara lösa där så han var kopplad, och vi joggade faktiskt ett par hundra meter! Har alltid tänkt att Sixten aldrig skulle gå att jogga med (han är ju ganska långsam bara vi går liksom..) men han hängde på och verkade tycka det var kul! Han travade fint på bredvid mig och stannade inte en gång för att nosa eller kissa. Kanske ska ta med mig honom ut och jogga nån gång alltså :).

Efter spåret gick vi på en liten stig i skogen (det var en väldigt gles skog så han var lös) och så kom vi till det ursprungliga, "stora" spåret som leder hem igen. Och så gick vi då hemåt, vi "genade" över de små fälten där han var lös. Sedan stannade vi till på den stora fotbollsplanen i ca 25 minuter. Sixten var jätte lekfull så vi sprang runt och busade med en bandyboll + en fotboll som låg där en stund, och så använde jag även dessa som belöning när vi tränade inkallning och fotgående. Sedan ville jag att han skulle bli lite lugnare så jag plockade bort bollarna och tränade med godis. Det blev freestyle (backa mellan benen går liite bättre nu), fotgående, inkallning och skvallerträning. Först gick 2 goldens förbi planen, och trots att Sixten var typ 15 meter bort så rusade han fram till mig och skvallrade :D! Jag utnyttjade detta och fick honom att gå med fast ögonkontakt mot hundarna, utan att vika av med blicken en enda gång! Detta vägde helt klart upp det lite sämre skvallret i början av utflykten.

Efter ytterligare än stund gick Kelpien Krut och Mallinoisen Indra förbi med sin husse, även då skvallrade Sixten perfekt! När de hade gått en bit bort fortsatte vi träna freestyle, och så 2 minuter efter kom dessa hundar förbi igen från ett annat håll, då fick jag beröm av hussen :). Hihi, vad smickrad jag blev då ^^. Jag har lite svårt för beröm, jag vill alltid bortförklara det för att inte verka självgod eller nåt :O. Men nu blev jag bara stolt och sa tack så jättemycket, för jag vet att jag har jobbat som ett djur för att få fram detdär felfria skvallret. Inte för att han är skvaller-klar än, men vi är på god väg!

Sen gick vi den korta 5-minuters promenaden hem och hela kalaset gick på 3 timmar, varav 2,5 timmar var promenad. Vi promenerade sammanlagt 8 kilometer!! Så långt har jag aldrig gått i hela mitt liv tror jag! Inte Sixten heller för den delen ;). Älskar denhär "Runkeeper"-appen! Efteråt så kan man förutom längden, tiden och vägbeskrivningen över ens promenad även se på ett diagram hur ens tempo har gått upp och ner under promenaden. Denna promenad höll vi ett högt, jämnt tempo i början, lite hackigt i mitten och sedan snabbt igen på slutet.

Dessutom kan man se ens tidigare aktiviteter som man sparat, så jag kan alltså se att vi har gått 1 mil idag sammanlagt :). Nästan värt applåder tycker jag!