Sjuk...

Jahapp. Då var matte hemma från skolan, sjuk. Inte förkyld eller ont i halsen eller så, utan illamående och magkramper! Suck... Jaja, vid lunch nu så lättade både illamåendet och magontet ganska mycket, så jag tog ut den gnällande hundstackaren på en prommis. Eller ja, det var mest han som strosade runt i lill-skogen och sökte godis medans jag satt bredvid och kollade på.. När vi kom hem behöll jag honom kopplad och så började vi träna agility, på så sätt behöll han fokus även när jag tog av kopplet sedan och han lyssnade perfa på både inkallning och freestyle-kommandon. Kan ha något att göra med att jag hade ost med mig, men det behöver inte nämnas ;).

Nu är han iallafall ute på verandan (dörren är öppen såklart, och jag har full uppsikt över vad han gör!!) och tuggar på ett ben. Han gillar att ligga där eller på ytter-trappen och spana på vad som händer. Om han måste vara inomhus så ligger han på soffans ryggstöd och kikar ut genom fönstret. Börjar på allvar fundera över om det är en katt jag har. Han är självständig, kelig när det passar honom, han klättrar på möbler, han älskar katter (han vill inte alls jaga de och äta upp de, absolut inte!), han kurrar och han jamar. De hade ju en katt hemma hos hans uppfödare, kanske var det denne som tog hand om lille Sixten?

Iallafall, jag måste bara säga att jag ser jättemycket fram emot den nya valpen. Visst kan jag träna och hålla på med Sixten, men hur kul är det i längden när han själv inte gillar det? Vad jag menar är att det kommer bli en sån skillnad när man kan träna och gå ut med en hund som faktiskt har samarbetsvilja! Som faktiskt kan bjuda på beteenden för att han tycker att det är kul, inte för att jag viftar med en köttbulle varje gång. Det ska bli jättekul iallafall, jag kommer väl få mig en chock eftersom den enda hunden jag nånsin tränat är Sixten, och ni vet ju hur han är ;P. (jag älskar dig Sixten du är världens bästa hund och jag kommer inte glömma dig för 5 öre när valpen flyttar in! Ni kommer inte behöva dela på utrymmet i mitt hjärta, istället kommer mitt hjärta växa till dubbel storlek för att få plats med er båda!)

Nu ska jag kolla på en film här och krya på mig, mår lite illa igen. Vi hörs :)

Haha charmig, visst? x)

Känner samma sak som dig angående ny hund/valp.

Jag vill ju också ha en ny hund med samarbetsvilja, på ett annat sätt än min hund. Visst kan han tycka att träning är kul och så ibland, men han är ingen arbetande hund, det kan jag inte säga. Hade det inte varit för att jag släpar ut honom till klubben eller på tvåtimmarspromenader hade han varit världens soffpotatis. Men det är - även fast han inte "visar" det, inget liv för en hund tycker jag.

Har i alla fall någotsånär bestämt mig för att en ny hund trillar in antingen när vi fått kläm på allt vad gäller träning, när vi kommit upp till klass 3 i agility eller i lydnad, eller när Hugo blir gammal och lite seg.

Jag vet redan nu vad det är för raser det ska vara, en hund av vallhundsras är givet. Antingen blir det australian kelpie eller Australian shepherd! Kennel är redan utvald för båda raserna. Förhoppningsvis blir det nästa eller nästnästa sommar, det vill säga 2013 eller 2014.

Kan ju inte låta bli ändå att längta tills jag får något mer att träna på, fast jag är väl medveten om att det verkligen inte är läge för mig att skaffa en sån krävande ras just nu. Vi har ändå så mycket trubbel (men det är otroligt mycket bättre, tack och lov) och det vore inte rättvist mot Hugo att skaffa valp nu.

Men om två år,DÅ kanske!



Känner hur som helst igen det där när man står i hallen med kopplet i handen, ropar glatt på sin hund, det är dags för promenad, man går in i sitt rum, och vad ligger på sängen, om inte en Hugo som snarkande sover på rygg… ;)

Då önskar man att han haft en skönare inställning till träning och promenader, hahah.