Ja, nu tänkte jag skriva ner lite rakt ur hjärtat. Har inte riktigt tänk vad jag ska skriva, vet bara vad jag ska skriva om. Det är så att nu kom jag just på att jag är ägare till en hund. En helt egen (nja, nästan) livs levande hund! Senast jag hade hund var 2008 (det var förresten mest pappas hund) och sen dess har jag bara tjatat och tjatat om hund, skrivit det på varje önskelista varje jul och födelsedag. Och så äntligen har jag en hund. En härlig, lurvig, glad, älskvärd, älskande och perfekt liten hund. Jag kan nog inte riktigt fatta det än. Att han på 2 månader har kunnat bli en så ofantligt stor del av mitt liv. Jag t.o.m. drömmer om honom och vår träning nu!

Sen kan jag inte fatta att jag har minst 10 år med denna lilla krabat framför mig. Och allt kul jag kommer få! Jag blir sprudlande lycklig av att tänka på det. Om bara ett år kommer jag vara i full flärd med att lära honom allt om agility! Asså aaah vad jag älskar livet med hund! Promenader, träning, kel, lek, och allt annat som tillkommer när man har hund. Även långpromenader i regnrusk ser jag fram emot! Kanske inte just för att jag tycker det är så kul, men för att det känns lite fint att jag gör det för Sixtens skull :). 

En sak är säker: Jag älskar Sixten oändligt mycket och jag kommer alltid sätta honom först!