I skogen (vi gick i den glesa delen, bakom vårat hus ni vet) spanade jag och såg att det varken fanns människor eller hundar i närheten, så jag släppte Sixten lös i en kvart ungefär. Vi lekte kurragömma, vilket var svårt eftersom han höll stenkoll på mig :P. Men när jag väl lyckades gömma mig blev det superkalas när han hittade mig! Vi tränade inkallning (det blir ju automatiskt) och allt gick suveränt. En stund satte jag mig på en sten och lät honom nosa runt, med jämna mellanrum kom han dock in till mig för en skinkbit ;).

Efter skogen tog vi oss ut på de små fälten, även här fick han vara lös. Han var jättelyhörd och gick bakom mig hela tiden. Förutom när vi kom till större vattenpölar. Min tåliga, robusta och modiga terrier avskyr att bli blöt om något annat än trampdynorna. Helst vill han ta en omväg, men om han verkligen måste så drar han till med ett supermega-hopp för att slippa röra vid vattnet. Han är bra lustig han :).

Och ja, sen gick vi i villaområdet och sista 5 minuterna genade vi genom den glesa skogen igen (orkade inte släppa honom lös när det bara var så kort stund). Hela promenaden gick jättebra, han skvallrade t.o.m på en katt som gick 5 meter bort - något han aldrig lyckats göra så lugnt och sansat förut! Han gick bra och lyssnade, så hela promenaden var väldigt lyckad :). Under promenadens gång hann vi träna nära, ställande under gång, fritt följ, stanna kvar, stanna, skvaller, kontakt och inkallning. Så nu är Sixten välförtjänt ett tuggben - och jag är välförtjänt en god middag!