Hej hej! Insöad och andfådd (nja, nästan iallafall) sitter jag här efter en långprommis på drygt en timme. Vi trotsade snöstormen och gick ut på de mindre fälten, men det var det värt! Vi mötte inte en själ, och det var jättemysigt :). Sixten var dessutom på sitt bästa humör, så jag hade honom helt lös (inga släpande koppel här inte) nästan hela vägen över fältet. Jag började de första 30 meterna med att ha kopplet i marken för att vara säker på att han var lyhörd och så, och när jag var säker på det släppte jag honom! Han skvallrade jättebra på hästarna som vi såg ca 100 meter bort, och när jag visade att han inte behövde skvallra längre så brydde han sig inte om hästarna.