Fredag 17 Februari
Heej :D! Jippi vad glad jag är! Jag kanske ska förklara: För någon dag sedan beklagade jag mig på vovve-forumet över att Sixtens skvaller inte har utvecklats på typ 2 månader. Idag tänkte jag att det kanske beror på att jag inte ställer tillräckligt höga krav på honom när vi skvallertränar. Så nu när jag var ute på promenad och vi mötte 4 hundar (så många möter vi aldrig!) och vid varje möte behöll han fotposition och ögonkontakt - trots att hunden vi mötte var typ 2 meter bort! Så har han aldrig gjort förut! En av hundarna var en golden retriever som vi mötte ganska mycket när han var liten, och matten berömde oss för att han hade blivit så duktig :).
Sixten var dessutom halv-lös nästan hela promenaden (inte under hundmötena såklart) och han var jätteföljsam och så :). Jag tvingade honom att pulsa typ 50-100 meter genom "djup" snö (den gick honom upp till bröstet), vilket enligt honom gör mig till en hemsk hemsk matte ;P. Jag fick honom tillslut att röra sig långsamt framåt! Jag tänkte att om jag rullar och gräver lite i snön kanske han tycker att det är roligare. Haha, det var ett bra skämt! Han stirrade bara på mig som om jag var en idiot - vilket jag antagligen såg ut som också x).
Men vi tog oss igenom snön! På hemvägen mötte vi en gubbe med sin schäfer, som jag vet har morrat och visat aggressiva beteenden mot Sixten tidigare när mamma mötte de. Jag märkte på Sixten att något inte stod rätt till, han tryckte sig mot marken och gömde sig bakom mig. Ett beteende som jag aldrig har sett hos honom förut! Schäfer hade riktigt obehagligt kroppspråk, jag kunde riktigt se att han när som helst skulle hugga. Så jag ställde mig bestämt ivägen för Sixten och antydde till gubben att jag kanske borde gå (han och hunden blockerade våran väg) men gubben bara babblade på om Sixtens vita päls och en annan Westie som han minsann kände i krokarna, och så pratade han om Schäferns uppväxt o.s.v. . Medans vi stod där försökte jag utsråla lugn så att Sixten inte skulle påverkas av mig ialllafall, och det verkade hjälpa! Han kom försiktigt fram och nosade på schäfern som morrade, varpå Sixten försökte fly. Usch vad hemskt det var att se honom på det sättet! Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen för att inte förvärra den. Sixten satt skrämd och tryckt till mitt ben och skvallrade försiktigt, då gav jag honom faktiskt lite godis. Vet inte om det var rätt eller fel, men det gjorde jag iallafall. Till slut lyckades jag iallafall få de att gå, så att vi kunde fortsätta. Då verkade det på Sixten som om inget hade hänt, så det var ju skönt iallafall :). Får försöka undvika möten med detta ekipage framöver..
Promenaden gick over all bra iallafall, förutom den sista incidenten. Vi var ute ca 50 minuter och vi tränade en del. Ni vet, det gamla vanliga! Och jag är inte särskilt orolig heller över det som hände med schäfern, Sixten verkade ju inte bry sig efteråt. Tänker som sagt undvika möten med denna hund i framtiden, och han kommer verkligen inte få hälsa på den även om gubben insisterar. Men jag tror inte att Sixten kommer få några kvarstående men eller så av just denna incident :).
Nu ska vi fredagsmysa! Sixten med ett nytt, fräscht (nja, inte enligt mig kanske... Det luktar pyton :P) tuggben och jag med ostbågar! Kram!
Sixten var dessutom halv-lös nästan hela promenaden (inte under hundmötena såklart) och han var jätteföljsam och så :). Jag tvingade honom att pulsa typ 50-100 meter genom "djup" snö (den gick honom upp till bröstet), vilket enligt honom gör mig till en hemsk hemsk matte ;P. Jag fick honom tillslut att röra sig långsamt framåt! Jag tänkte att om jag rullar och gräver lite i snön kanske han tycker att det är roligare. Haha, det var ett bra skämt! Han stirrade bara på mig som om jag var en idiot - vilket jag antagligen såg ut som också x).
Men vi tog oss igenom snön! På hemvägen mötte vi en gubbe med sin schäfer, som jag vet har morrat och visat aggressiva beteenden mot Sixten tidigare när mamma mötte de. Jag märkte på Sixten att något inte stod rätt till, han tryckte sig mot marken och gömde sig bakom mig. Ett beteende som jag aldrig har sett hos honom förut! Schäfer hade riktigt obehagligt kroppspråk, jag kunde riktigt se att han när som helst skulle hugga. Så jag ställde mig bestämt ivägen för Sixten och antydde till gubben att jag kanske borde gå (han och hunden blockerade våran väg) men gubben bara babblade på om Sixtens vita päls och en annan Westie som han minsann kände i krokarna, och så pratade han om Schäferns uppväxt o.s.v. . Medans vi stod där försökte jag utsråla lugn så att Sixten inte skulle påverkas av mig ialllafall, och det verkade hjälpa! Han kom försiktigt fram och nosade på schäfern som morrade, varpå Sixten försökte fly. Usch vad hemskt det var att se honom på det sättet! Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen för att inte förvärra den. Sixten satt skrämd och tryckt till mitt ben och skvallrade försiktigt, då gav jag honom faktiskt lite godis. Vet inte om det var rätt eller fel, men det gjorde jag iallafall. Till slut lyckades jag iallafall få de att gå, så att vi kunde fortsätta. Då verkade det på Sixten som om inget hade hänt, så det var ju skönt iallafall :). Får försöka undvika möten med detta ekipage framöver..
Promenaden gick over all bra iallafall, förutom den sista incidenten. Vi var ute ca 50 minuter och vi tränade en del. Ni vet, det gamla vanliga! Och jag är inte särskilt orolig heller över det som hände med schäfern, Sixten verkade ju inte bry sig efteråt. Tänker som sagt undvika möten med denna hund i framtiden, och han kommer verkligen inte få hälsa på den även om gubben insisterar. Men jag tror inte att Sixten kommer få några kvarstående men eller så av just denna incident :).
Nu ska vi fredagsmysa! Sixten med ett nytt, fräscht (nja, inte enligt mig kanske... Det luktar pyton :P) tuggben och jag med ostbågar! Kram!
Kommentarer
Trackback
