Stackars hund!

Hejhej! Onsdag idag, ganska chill :). Är på väldigt bra humör idag faktiskt! Vid 15.15 gick mamma och hämtade Sebbe på dagis, då fick Sigge följa med. Typ 15 minuters promenad sammanlagt (alltså fram och tillbaka tillsammans), men bättre än inget! När de kom tillbaka hade jag ätit klart mitt mellis så då gick jag ut 45 minuter. Det kändes som minst en timme! Men vi höll ett ganska bra tempo idag, så den rundan vi gick var väl en sån som skulle tagit drygt en timme i "vanliga fall".

I början av promenaden var han jättelyhörd, så då passade jag på att träna en del. Behöver inte rabbla upp vad vi gjorde, det var samma blandning som vanligt! Lite mer fotgående kanske.. Iallafall, efter typ 15-20 minuter fick han upp något spår och blev helt inne i det, så då blev det inte så mycket träning (utom skvallerträning då när någon levande varelse gick förbi). Han är så rolig, för han vet ju att han får godis när han skvallrar, så det händer ofta att han spänner sig och "låtsas" att han ser något, och sen springer fram till mig för belöningen. Jag känner min hund, och jag ser ju när han skvallrar på något på riktigt och inte ;).

Sista 15-20 minuterna var bättre igen, då var han ganska fokuserad. Vi gick förbi skolgården, och då ser jag två tjejer i 7års-åldern som åker fram och tillbaka på en linbana - med en mellanpudel  rusandes efter! Först tycker jag bara synd om hunden för att det var en så otroligt stressande aktivitet de höll på med, och jag ångrar nu att jag inte gick dit och sa till de. Men sen såg jag även att hunden hela tiden klängde sig fast på deras knän och juckade frenetiskt! Herregud, tillochmed 7åringar måste väl förstå att något är fel då!? Uppenbarligen inte eftersom de bara skrattade.. Men jag får fortfarande dåligt samvete för att jag inte sa något.. Hoppas bara inte föräldrarna släpper ut så små tjejer själva med hunden ofta! Stackars stressade hund..

När vi kom hem hade jag några leversnittar kvar i fickan så då tränade vi lite i vardagsrummet. Slalom mellan benen (det går bara bättre och bättre!), "backa" och "tyst". När jag tränade "tyst" gjorde jag så att jag sprallade upp honom genom att morra och skälla, tills han också morrade och skällde. Då sa jag "Tyst!", och så tsytnade han såklart och tittade förvånat på mig. Klick, massa beröm och godis!

Nu sitter han i köket och funderar ut hur han ska få en smakbik av laxen som mamma tillagar ;).
Puss o kram!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0